Valentum reder ut begreppen inom förvärvsfinansiering
Så kallad förvärvsfinansiering används av de flesta köpare i samband med ett företagsförvärv. Storleken på finansieringen kan dock skilja sig åt kraftigt och antalet olika finansieringsalternativ är många – och i vissa fall används flera stycken med olika risknivåer, och därmed också olika kostnader i form av ränta och olika rättigheter för långivaren.
Det är inte bara banker som ställer upp med förvärvsfinansiering. Jakten på avkastning har gjort att många andra investerare också gärna stoppar in pengar i onoterade innehav. I denna artikel reder Valentum ut begreppen
Förvärvsfinansiering från banken delas generellt in i olika lager på samma sätt som botten- och topplån på en villa.
Banklån
Banklån med fysisk säkerhet (eng: secured debt):
Lån där säkerheten är någon form av fysisk säkerhet istället för aktierna – exempelvis byggnader eller maskiner. Finansiären har då första prioritet till den tillgången vid en eventuell konkurs. Lånevärdet kan uppgå till, men inte överstiga, säkerhetens marknadsvärde. Amortering och räntebetalning sker kontinuerligt över skuldens livslängd
Banklån (senior debt):
Vanliga banklån där aktierna utgör säkerheten. Finansiären har här första rätt till tillgångarna vid en kredithändelse. Lånet kan vara i form av en ”bullet” vilket betyder att det är amorteringsfritt. Räntebetalningarna sker dock i regel kontinuerligt över lånets livslängd. Ofta finns det flera så kallade ”trancher” av skuld där tranch A är mer senior än tranch B och där tranch B har sämre villkor.
Underställd skuld (subordinate debt):
Junior skuld som ligger efter vanliga banklån i kapitalstrukturen. Här är variationen av upplägg större och därmed också flexibiliteten vad gäller villkor. Vanligtvis är det amorteringsfria lån med PIK-ränta (Pay in kind), vilket innebär att all ränta ökar på den totala skulden och betalas när lånet förfaller. Inte sällan finns också ett finansiellt instrument som medger köp av aktier enligt vissa villkor. Det gör att långivaren kan ha en del uppsida likt en aktieägare.
Skuldinvesterare
Skuldinvesterare är inte licensierade som banker och istället för att låna ut från en balansräkning lånar de generellt ut från kapitalmassor som exempelvis skuldfonder.
Mezzanine skuld (mezzanine debt):
Definitionen av mezzanine är att det är den, före aktieägarna, mest juniora skulden i kapitalstrukturen. Den används ofta för att sy ihop den sista delen av ett finansieringspaket och har därmed hårda villkor och höga räntesatser. Som regel har det alltid PIK-ränta och är amorteringsfritt. Räntesatserna kan uppgå till nästan 20 procent, vilket kan verka orimligt, men i många fall är det lägre än det avkastningskrav som fonderna har och därmed finns behovet.
Obligationer
Skuldinstrument som emitteras av bolaget och som handlas på en börs. Skillnaden mot andra skuldinstrument är att innehavaren av en obligation fritt kan överlåta den till andra. Obligationen har antingen fast eller rörlig avkastningsränta. Om ett bolag emitterar en obligation ersätter den ofta andra lån. Det är till exempel vanligt att en obligation ges ut för att ersätta dyrare juniora skulder.
Ordlista
Senioritet: Vilken ”stakeholder” som får betalt först vid en kredithändelse.
Ränta: Hur mycket lånet kostar årligen
Amortering: Hur och när lånet betalas tillbaka
Eventuell konvertering till aktier: För junior skuld finns ibland villkor som tillåter förvärv av aktier enligt vissa villkor
Covenanter: Uppsatta ramar, ofta knutna till nyckeltal, som bolaget måste hålla sig inom. Exempelvis kan vara att nettoskuldsättningen inte får uppgå till mer än 4 gånger rörelsevinsten